Framme

Det började med övervikt på Arlanda, som jag lyckades prata bort så inga böter och ingen möjlighet att checka in på de två efterföljande planen.
Damen i incheckningen sade klämmigt: - Du vet att du är bokad till London City Airport, väl?
- Nej!
- Men det går bussar till Heathrow så det är lugnt.
Tog den där morgonölen och tänkte: - Inget jag kan påverka eller som ska påverka mig.

Väl i London visar det sig att det inte går bussar utan bara underground med tre byten och typ 30 stop. Med hissar avstängda och inga rulltrappor, dunkade jag ner min överviktiga duffelbag och hoppades att hjulen skulle hålla hela resan. :P
Jag tog rygg på en ung indier som skulle till terminal 4 och frågade mig vilken terminal jag skulle till.
- Ingen aning, svarade jag och insåg att det vore bra att veta.
Terminal 3 stod det på bokningen.

En öl på Heathrow och planet skulle lämna på tid. Övervikten hade försvunnit på vägen mellan Stockholm och London.
 Planet lämnade 1.5 timme för sent så att hinna med nästa plan i Dallas till El Paso blev plötsligt omöjligt.
American Airlines flög så fort dom kunde och landade mjukt och fint och jag hade en mycket trevlig ung amerikan med kinesiskt påbrå som resesällskap och både han och jag missade våra plan.

Vid immigrationsdisken satt en trevlig man som skämtsamt undrade om jag smugglade mat eller hade pepparspray med mig den här gången.
- Nope, svarade jag.
- Good, then we are a good team. Welcome back to the US and have a nice time.

Puh, där blev jag genast lättare i sinnet och en dam stod och väntade på mig med ett nytt boarding pass till nästa plan. Vilken service!

Nästa plan var halvfullt och och på utsatt departure time, berättade kaptenen att de hade mekaniska problem och skulle gå igenom en checklista. Det är just sån information jag aldrig vill ha. Skyll gärna på att kaptenen behövde bytas ut för han är full men berätta inte att planet jag ska flyga med kanske är OK.

Nåväl,  kaptenen var nöjd sa han och drog på och 1timme och 25 min senare och totalt 28 timmar sen morgontiden i Stockholm, landade jag i New Mexico.

Min ride stod och väntade med en sign "White Gypsy" i ena handen och en flaska välkomstvin i andra och jag kände att här kommer det bli bra.

Vinet öppnades redan i bilen och en lång dags färd mot natt började komma till sitt slut!